Re: förtroende och tillit, fortsättning

Författare: Jan D. (jan.h.d_at_swipnet.se)
Datum: 2003-01-31 16:56:31

fredagen den 31 januari 2003 kl 16.16 skrev Göran Uddeborg:

> Jan D. writes:
>> Jag får fel intryck av "fullt" och "ultimat".  För mig är det samma sak
>> i detta fall.  Om något är fullt fattas det ju ingenting, så vad kan
>> fattas förtroendemässigt i "fullt förtroende"?  Kan något vara mer
>> än fullt?  Överfullt?
>
> "Ultimate" har en lite annan karaktär än de andra.  Den skall ses mer
> som att det per definition är den nivån som förtroende utgår ifrån.
>
> Tänk på vad det normalt handlar om: en själv och andra.  Jag tycker
> inte att det är orimligt av mig att säga att jag har fullt förtroende
> för en annan person att signera nycklar.  Men för den skull ligger
> ändå mitt förtroende för mig själv på en lite annan nivå.  Om en
> person jag litar helt på säger att en nyckel är skall användas litar
> jag helt på det.  Men om jag själv säger att en nyckel skall användas
> ÄR det så.

För mig är "fullt förtroende" likvärdigt med förtroendet för mig själv.
Härur kommer att jag sällan har fullt förtrtoende för någon :-)

Jag skulle hellre säga marginellt förtroende, stort förtroende och
fullt (eller blint) förtroende.

	Jan D.

Arkiv genererat av hypermail 2.1.6.