Författare: Jan D. (jan.h.d_at_swipnet.se)
Datum: 2003-01-31 16:56:31
fredagen den 31 januari 2003 kl 16.16 skrev Göran Uddeborg: > Jan D. writes: >> Jag får fel intryck av "fullt" och "ultimat". För mig är det samma sak >> i detta fall. Om något är fullt fattas det ju ingenting, så vad kan >> fattas förtroendemässigt i "fullt förtroende"? Kan något vara mer >> än fullt? Överfullt? > > "Ultimate" har en lite annan karaktär än de andra. Den skall ses mer > som att det per definition är den nivån som förtroende utgår ifrån. > > Tänk på vad det normalt handlar om: en själv och andra. Jag tycker > inte att det är orimligt av mig att säga att jag har fullt förtroende > för en annan person att signera nycklar. Men för den skull ligger > ändå mitt förtroende för mig själv på en lite annan nivå. Om en > person jag litar helt på säger att en nyckel är skall användas litar > jag helt på det. Men om jag själv säger att en nyckel skall användas > ÄR det så. För mig är "fullt förtroende" likvärdigt med förtroendet för mig själv. Härur kommer att jag sällan har fullt förtrtoende för någon :-) Jag skulle hellre säga marginellt förtroende, stort förtroende och fullt (eller blint) förtroende. Jan D.
Arkiv genererat av hypermail 2.1.6.