Författare: Per Tunedal (pt_at_radvis.nu)
Datum: 2003-01-31 18:35:24
-----BEGIN PGP SIGNED MESSAGE----- Hash: SHA1 At 16:56 2003-01-31 +0100, you wrote: > >fredagen den 31 januari 2003 kl 16.16 skrev Göran Uddeborg: > >> Jan D. writes: >>> Jag får fel intryck av "fullt" och "ultimat". För mig är det samma sak >>> i detta fall. Om något är fullt fattas det ju ingenting, så vad kan >>> fattas förtroendemässigt i "fullt förtroende"? Kan något vara mer >>> än fullt? Överfullt? >> >> "Ultimate" har en lite annan karaktär än de andra. Den skall ses mer >> som att det per definition är den nivån som förtroende utgår ifrån. >> >> Tänk på vad det normalt handlar om: en själv och andra. Jag tycker >> inte att det är orimligt av mig att säga att jag har fullt förtroende >> för en annan person att signera nycklar. Men för den skull ligger >> ändå mitt förtroende för mig själv på en lite annan nivå. Om en >> person jag litar helt på säger att en nyckel är skall användas litar >> jag helt på det. Men om jag själv säger att en nyckel skall användas >> ÄR det så. > >För mig är "fullt förtroende" likvärdigt med förtroendet för mig själv. >Härur kommer att jag sällan har fullt förtrtoende för någon :-) > >Jag skulle hellre säga marginellt förtroende, stort förtroende och >fullt (eller blint) förtroende. > > Jan D. > Ditt resonemang har vissa poänger! Tyvärr tycker jag att vi hamnar för långt från originalet. [Det var väl ett oväntat argument från mig :-) ] Per Tunedal -----BEGIN PGP SIGNATURE----- Version: GnuPG v1.2.0 (MingW32) - GPGrelay v0.9098 iD8DBQE+OrV1V+WjFXkFqqkRArhyAJ4pvmgQU55H1KNsbXib2RWUukVCVQCbBrAf mmwzkvXHlLXgI/8jIkpl8Kg= =pw7B -----END PGP SIGNATURE-----
Arkiv genererat av hypermail 2.1.6.