Författare: Christian Rose (menthos_at_menthos.com)
Datum: 2003-04-21 14:34:40
mån 2003-04-21 klockan 12.34 skrev Christian Rose: > > Den engelska formen är bättre än den motsvarande svenska formen och den > > svenska är bättre än motsvarande engelska. > > Jag är benägen att hålla med Martin här. Att det skulle finnas någon > djup stilistisk skillnad i "My Computer" och "Min dator" är högst > diskuterbart. Jag ser ingen sådan, och de jag har talat med tidigare om > detta och som hävdar att det finns en sådan skillnad har ofta vid > närmare analys helt enkelt bara visat sig vana vid att det är översatt > till "Den här datorn" på svenska, och att en mer rättfram översättning > enbart därför känns väldigt främmande. Ungefär som att "File menu" -> > "Arkiv-menyn" för någon med någonsomhelst datorvana känns som det enda > rätta, även fast det historiskt sett är en felöversättning. > > En djup stilistisk skillnad mellan språken är användningen av > artighetsfraser, där vi på svenskan använder sådana ytterst sparsamt. > Men någonting sådant rör det sig ju inte om här. För att spåna lite vidare på detta kan man ju betrakta allmänt språkbruk. Visserligen kan man säga "den dator som ställts till mitt förfogande på det skrivbord jag brukar arbeta vid på den arbetsplats där jag är anställd" för att vara fullständigt korrekt, men i praktiken är det ju få som formulerar sig på det sättet. "Min dator på mitt skrivbord på mitt jobb" är nog både mycket kortare och vanligare. Det var längesedan som possessiva pronomen enbart representerade strikta ägandeförhållanden, om det nu ens någonsin har funnits någon sådan strikt språklig användning av dessa. Formen där de används om något som man normalt använder eller momentant använder snarare än strikt äger är nog betydligt vanligare, åtminstone idag. Därför har jag stora problem att se skillnad på "My Computer" och "Min dator" även i det avseendet. Jag kan förstå att det för någon som precis intresserat sig för översättningar kan kännas lockande att i allmänhet göra väldigt långtgående "anpassningar" och ta sig stora friheter vid översättningen. Vi har nog alla befunnit oss i det stadiet. I det praktiska översättningsarbetet inser man dock ofta snabbt att för stora steg i den riktningen ofta kan ställa till problem och särskilt för en själv som översättare. Man får framförallt problem med inkonsekvens. De friheter man tagit sig på ett ställe passar ofta dåligt i en annan situation med liknande termer och formuleringar och man får hantera en massa specialfall att hantera med stor risk för fel. Vi översätter ju program och inte skönlitteratur och att genomgående hålla sig till samma termer och formuleringar är ett mycket viktigt krav för att underlätta för användaren att hitta och förstå den information han eller hon söker. Dessutom försvåras själva det initiala arbetet (översättningar blir svårare att återanvända) och underhållsarbetet (svårare för andra att ta över översättningsarbetet eller kunna sätta sig in i den fria stilen då de ska granska översättningen). Och sist men inte minst inser man ofta att problemet bottnar i mindre lyckade formuleringar i originalspråket (programmerare är ju inte alltid språkexperter även i de fall de råkar ha engelska som modersmål, vilket även det långt ifrån alltid är fallet). Att då vända ut och in på sig själv i en specifik översättning istället för att försöka få problemet åtgärdat en gång för alla i originaltexten så att det kommer alla användare av programmet på engelska, alla översättare och alla användare av översättningarna tillgodo, känns ganska bakvänt. Tar man dessa båda ytterligheter i beaktelse hamnar man ofta på den medelväg där vi i regel brukar vara policymässigt i översättningarna. Vi undviker i allmänhet översättning ord för ord utan gör det i ett sammanhang, men samtidigt försöker vi bevara originalstilen i meddelandena (personligt språk/formellt språk/osv). Är stilen i originalmeddelandena inte konsekvent med andra liknande program är det ju ett problem som ska ordnas i originalmeddelandena, inte specifikt i den svenska översättningen. Vi undviker även i allmänhet för stora avsteg från originalet rent språkmässigt och betydelsemässigt, och enbart då det verkligen kan motiveras med hjälp av vedertagna skillnader i språkbruk (som i exemplet med artighetsfraser). Christian
Arkiv genererat av hypermail pre-2.1.8.