Författare: Aron Håkanson (aron_at_comitor.se)
Datum: 2002-10-21 23:29:13
mån 2002-10-21 klockan 22.08 skrev Martin Norbäck: > mån 2002-10-21 klockan 20.55 skrev Jens Arvidsson: > > (Utanför ämnet: "Svensklärare" lärde jag mig en gång i tiden att det > > heter! ;-) ) > > Jag har egentligen inget vettigt att säga, jag har diskuterat det här > för många gånger... > > Jag förstår bara inte hur man kan klaga på sammansättningen > svenskalärare. Vad är det som är så fult? > > Hälsningar Martin Det är väl inte direkt fult, bara det att ordet "svensklärare" verkar ha genomgått en förändring sedan avledningar med suffixet "-a" blev produktivt hos sammansättningar. De flesta ord på -a vilka börjat användas som förled under de senaste tvåhundra åren förefaller bibehålla det stamslutande -a vid sammansättning (SAG 1999). Det lär inte ta lång tid innan "svensklärare" och "svenskalärare" är helt jämställda i grammatikorna. För ord som stabiliserats tidigare är huvudregeln att -a faller (SAG 1999). Om man ska ta hänsyn till vilka avledningar som var produktiva vid den tid då ordet bildades, tycker jag att man borde rekommendera en borttagning av "-a". Men sålänge det inte leder till att språket blir svårförståeligt, tycker jag inte det finns någon anledning att oroa sig. Det som är konstigt idag är en självklarhet imorgon. Trots detta kommer jag nog ändå använda "svensklärare" ett tag till, precis som "de" och "dem" istället för "dom" :) -- Aron Håkanson <aron@comitor.se> Comitor Konsult
Arkiv genererat av hypermail 2.1.4.