Efter ett hektiskt halvår med två flyttar och nytillskott i familjen så börjar livet så sakteliga hitta en rytm och normalisera sig. Även om vi ännu inte har kommit oss för att hänga upp en enda tavla på väggarna i det nya huset (däremot har vi fyra väggklockor) så kan man ta sig lite tid då och då och nörda till sig lite.

I går var det mors dag här i Norge, så då hade vi en fin familjedag tillsammans (och fick hit två av Jennys kusiner som blev med och åkte snowracer i backen alldeles utanför). I morgon är det alla hjärtans dag, då får man väl hitta på något då också, även om jag tycker det blir lite mycket med båda dagarna så tätt.

Sedan den första februari har jag börjat jobba heltid igen. Jag har jobbat 90 % i två år nu, vilket har passat mig alldeles utmärkt. Jag har kunnat korta ner dagarna lite så att det inte gjort något om jag lämnat på dagis vid åttatiden och kommit till jobbet kvart i nio. Jag har ändu kunnat gå från jobbet vid fyratiden. Nu ska jag jobba heltid fram till jag har pappaledigt i maj, eftersom jag bara får ut 80 % av lönen då. Och 80 % av 100 % är bättre än 80 % av 90 %

På tal om pappaledighet så är NAV (Norges motsvarighet till Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och lite till) lite lustiga. Jag skickade in blanketten för att söka om pappaledighet och skrev då att jag ville starta den först en vecka efter att mammaledigheten slutar. Det borde ju inte vara något problem? Jo då, jag fick ett brev tillbaka där det stod att jag minsann måste söka om att fördröja uttagandet av pappaledighet på en speciell blankett för att få lov till att göra så. Blanketten heter NAV 14-16.05 och kan hämtas på vävsidorna (att skicka med blanketten är visst allt för svårt). Fast att hitta blanketten var inte så enkelt, jag tänkte att man kunde söka efter den. Visst, jag får flera träffar, men alla leder till Sidan finns inte. Inte heller sidan som beskriver blanketten med en direktlänk fungerar. Vilken tur då att första träffen på Google faktiskt leder fram.

På tal om flytt, det är alltid något man inte hittar efter en flytt. Den här gången är det dammsugarpåsarna som lyser med sin frånvaro. Nåja, det kunde ju varit något värdefullt, så jag ska inte klaga.

Så mycket.

Det är synd att inte klaga – Örebroarens motto.