Hopp over introduksjonen.

UlveBlogg

Betraktninger fra en svenske i Norge.

Her finner du min lille rableblokk hvor jeg skriver ting jeg tenker på.

I min blogg skriver jeg om livets små og store urettferdigheter, om søppelpost, veterandatamaskiner, brettspill, nordmenn, aktuelle og uaktuelle hendelser, teknikk og hva som nå faller meg inn – med andre ord et eneste stort sammensurium. Alle meninger som blir beskrevet er naturligvis mine egne, og alle likheter med levende personer er selvfølgelig med hensikt.

Disse sidene bruker automatisk språkvalg, og hvis du heller ønsker å lese på engelsk kan du isteden velge denne siden. Se hjelpen for info om hvordan du får din nettleser til å velge riktig språk automatisk. En månedsoversikt er også tilgjengelig.

© Opphavsrett til all tekst og bilder eies av Peter Krefting når ikke annet er angitt. Mer om forfatteren.

Ett halvt år

Publisert: Søndag 2012-01-22. Ikke tilgjengelig på norsk (oversett automatiskt).

I dag är det ett halvt år sedan bombningarna den 22 juli. Vi var nere i området runt där det smällde i dag i samband med att det var dopfest i Svenska Margaretakyrkan, där Johanna döptes i höstas. Kyrkan ligger alldeles i närheten av där bomben smällde, och fick fönstren förstörda i smällen.

Så fort man är i området blir man påmind om bombningen, ett stort område runt regeringsbyggnaden är fortfarande avspärrat och på huvudbiblioteket, som ligger vägg i vägg med kyrkan, är huvudingången fortfarande stängd på grund av skador. Bussen kör omvägar och utanför VG-huset hänger fortfarande 22 juli-tidningen, i en spräckt glasmonter.

Ett halvt år, sex månader. Lika gammal som Johanna blev för lite över två veckor sedan. Johanna, som låg inlagd med virusinfektion på barnavdelningen på Ullevål sjukhus fredagen den 22 juli förra året, men som blev utskriven i förtid för att de behövde plats för att ta hand om Utøya-offren. Fast det visste vi ju inte riktigt då, på eftermiddagen, när ambulanserna först började rycka ut, för att ta hand om de skadade från centrumbombningen. När jag såg TV-bussarna rulla in för att kunna filma det och intervjua presstalesmän. Djupet av vad som hände förstod vi inte förrän vi såg det rulla ut på alla TV-kanaler; NRK som sände samma nyhetsprogram på alla sina kanaler, och vars program också gick på några av de vanligtvis konkurrerande kommersiella kanalerna. TV2 som med sin Nyhetskanalen som upprepade nyheterna timme efter timme, alltjämt med nya detaljer.

Men det allra värsta var dagen efter, när siffran på antalet Utøyaoffer publicerades. Då kändes det lite konstigt att bo i Oslo. På lördagskvällen var jag tvungen att gå ut och gå en långpromenad bara för att se att det mesta av staden trots allt fortfarande var kvar.

Det var det. Det är det fortfarande.

Kategorier: livet. Del: Facebook, Google+, e-post

| | Siste artikler | Denne måneden | Alle måneder og kategorier

Denne siden leses best på Internett.

peter@softwolves.pp.se