Bare i Norge

I min blogg skriver jag om livets små och stora orättvisor, om skräppost, veterandatorer, brädspel, norrmän, aktuella och inaktuella händelser, teknik och vadhelst annars som faller mig in – med andra ord en salig röra. Alla åsikter som skrivs ut är naturligtvis mina egna, och alla likheter med levande personer är självklart avsiktliga.

Publicerad: Onsdag 2009-12-16. Ej tillgänglig på svenska (översätt automatiskt).

I Norge, et land med en masse flotte dialekter, et land med to likestilte skriftspråk, så skal det tydeligvis ikke være lov å snakke dialekt på TV-nyhetene. Når jeg lærte meg norsk etter å ha kommet hit til Norge så lærte jeg meg at bokmål og nynorsk begge er skriftspråk, og at det ikke går an å snakke noe av dem. Man snakker en dialekt (og jeg snakker fortsatt svensk), ikke bokmål eller nynorsk. Bortsett fra på TV-nyhetene, da. Der skal man tydeligvis snakke bokmål og nynorsk. Hvis man ikke gjør det, blir det bråk. Merkelig.

Kategorier: media.

Kommentarer

Artikeln är äldre än 14 dagar och går därför ej längre att kommentera.

Friskrivningsklausul: För upphovsrätten till kommentarerna svarar respektive författare. Vävplatsägaren tar inget ansvar för innehållet i kommentarerna. Opassande kommentarer kommer att raderas.

Datum: 2009-12-17 10.08.26 CET
Namn: Anders Carlsson
Sänt från: ******************.business.telia.com

Jag funderade härom dagen på vad en dialekt består av. Dels är det förstås uttal - hur många konsonanter man sväljer, hur många vokaler som blir diftonger, var man lägger be-toningarna i orden. Dels är det ordval, allt från varianter i stavning (både i skrift och tal) till ords innebörd och helt egna ord. Jag vet väldigt lite om norska, men skulle tro att bokmål och nynorsk handlar mest om ordval, stavning och grammatik? Hur sedan respektive stavelser uttalas lär variera i landet, och kryddas med lokala ord och stavningar = dialekter. Där kommer frågan in vad som menas med t.ex. normaliserad nynorsk, om det finns ett riksnorskt uttal (Oslo-regionen?) som används i kombination med vald språkform.

Liknande exempel kan väl härledas i ditt moderneland. En skåning kan ha skånskt uttal men utan att använda speciella dialektala ord. Talar denne då fortfarande skånska? För oss från Svealand är det mindre uppenbart vad som är vad. Det stöts och blöts vad som ska anses vara rikssvenska eller i alla fall ligger närmast till hands. I det fallet handlar det väl mest om hur språket ska uttalas, själva ordförrådet torde de flesta redan idag ha gemensamt.