I går var jag och såg på 2012, den nya katastroffilmen från The day after tomorrow-regissören Roland Emmerich. Har man sett The day after tomorrow så vet man vad man får, nämligen en värld som håller på att rasa samman och en massa människor som i panik försöker överleva, men den här gången i ännu större skala, med ännu mer påkostad budget. Som tur är utan urusel textning, som förra gången.

År 2009 upptäcker ett antal vetenskapsmän att Jorden håller på att hettas upp inifrån på grund av ändringar i solstrålningen. I hemlighet startas ett internationellt program upp som skall rädda (en liten del av) mänskligheten. Under 2012, det sista året i den sjätte cykeln enligt mayaindianernas kalender, visar det sig att vetenskapsmännen hade rätt – Jorden är verkligen på väg att gå under, och den gör det med stil. Hinner mänskligheten rädda sig själv?

Tja, vad ska man säga, egentligen? Om man bortser från allt pseudovetenskapligt snack och godtar händelseförloppet så är det en underhållande film. Jag vet inte helt om det är meningen att man ska sitta och skratta när huvudpersonen är på randen av att gå under i en enorm jordbävning, men det är bara så genomfört överdrivet att det är svårt att låta bli. Men just för att det är genomfört överdrivet så blir det underhållande. Jag håller med Dagsavisens recensent om att det kommer vara svårt att bräcka den här filmen på specialeffekter. Det är verkligen en orgie i överdrivna specialeffekter i bästa HD-kvalitet. Bilderna är en fröjd för ögat, men manus och skådespelande är kanske inte i samma klass.

Oavsett, helt klart sevärd.