Trots att Oslo kommun har lovat att alla barn skall ha rätt till dagisplats så är det inte alltid så lätt. Framförallt inte för oss som har barn som är födda efter den sista augusti, eftersom garantin för årets dagisintag bara gäller för barn födda senast detta datum, vi andra måste vänta till nästa höst för att få en garanterad plats. Men kanske det finns en ljusning trots allt, flera i vår bekantskapskrets med barn födda ungefär samtidigt som Jenny har fått plats och efter att ha ringt till kommunen och tittat runt lite på några av de nya dagis som byggts i området så kanske det kan lösa sig i alla fall.

Jag är i grunden lite skeptisk till att skicka en ettåring till dagis, men det är det som är normen i dagens samhälle och ska man kunna leva på den standard man vant sig till är det bara att bita i det sura äpplet och leva med sina val. Jag gick aldrig i dagis när jag var liten, men jag är inte heller helt övertygad om att den extremen heller är den bästa (därmed inget ont sagt om det, jag trivdes väldigt bra med att vara hemma med mamma). Vi har i alla fall tänkt försöka gå ner i arbetstid så att inte Jenny behöver vara på dagis för jämnan, åtminstone de första åren, så får vi se hur det fungerar.